Nu stör vi er igen

Nu stör vi er igen

Xiengun High

Efter de lite lugnare dagarna var det nu dags att bege sig ut på landsbygden och besöka ett antal skolor. Vi började med fyra blixtvisiter på fyra olika skolor där vi blev presenterade för skolledningarna. Därefter var det dags att undervisa i engelska för barn i åldrarna nio till tjugo på en av dessa skolor, Xiengun High. En stor utmaning, men samtidigt otroligt roligt! Xiengun blev vårt projekt de efterkommande tre dagarna, och även om det gick lite trögt emellanåt, så kunde vi stolt konstatera att i slutändan var all undervisning värt mödan när vi den sista dagen blev bjuden på en ( naturligtvis för stark) avslutningslunch med rektorn och lärarna och de med glada ansikten tackade oss för våra insatser. De blev väldigt glada över det material som vi samlade in och med hjälp av donerade pengar köpte in. Vi kunde bara glatt försöka att i gengäld förklara vår glädje av att ha varit till hjälp för dessa barnen. Tebin var dock fortfarande lite sur över att endast David och Erik uppmärksammades av eleverna på skolan. Tydligen uppskattar laoter inte män med långt graciöst krulligt hår och mörk skäggväxt… Hemma i Sverige har han större framgång.

16731627_1321736004538786_817275388_o16735490_1321735934538793_1121821226_o

Studiebesöken 

Nu var det dags att lägga på ett kol med gymnasiearbetena, vilket gjordes i forma av studiebesök. Tebin, Helen och Heléne besökte Lao Friends Hospital for Children. Besöket inleddes med en guidad rundvandring där direktören introducerade de olika avdelningarna för oss och berättade om hur arbetet gick till på sjukhuset. Därefter var det dags att genomföra våra efterlängtade intervjuer, vi kände att vi fick bra svar på våra frågor och kunde nu äntligen jobba vidare med våra gymnasiearbete16710528_1777079722317628_161213562_on. Visiten avslutades med att en del av de insamlade pengarna donerades till sjukhusets onsdagsmåltider. Varje onsdag lagar sjukhusets näringsfysiologer näringsrika måltider till patienterna och deras familjer. Dessa måltider är av stor vikt då under- och felnäringen är utbredd i Laos.

Med tanke på att våra arbeten handlar om olika ämnen blir studiebesöken också varierande och alla följer inte med på alla studiebesök. Med det sagt var det Susans tur att tillsammans med Annette ta sig till City Cleaning Department. Där intervjuade hon en av personalen som dessutom var grundaren av ett projekt som heter ”Green School Project”. Syftet med detta projekt är att få fler skolor i Luang Prabang att undervisa om källsortering, återvinning och dess påverkan på miljön. Intervjun var mycket givande och hon fick svaren hon behöver för att kunna fortsätta med sitt arbete.

Davids intervju var mer av det spontana slaget då han var på Xiengun och pratade med läraren Mr. Sak som kände till en bonde i närheten som David kunde få intervjua. Dessutom visste Mr. Sak en hel del själv eftersom han har varit bonde vilket ledde till att David också kunde intervjua honom. Då bonden endast visste ungefärligt det som Mr. Sak redan visste fick David en liten rutt på en moped körd av Mr. Sak genom Luang Prabang fram till Agricultural Department. Väl där fick David reda på en hel del nyttig information om hur illa det stod till med kunskap om pesticider i landet.

Eriks besök på UXO LAO’s Visiter’s Centre visade sig också vare mycket givande och lärorikt, speciellt utifrån ett samhällsorienterat perspektiv. Då utställningen inte var speciellt fysiskt stor, så kompletterades detta med det ytterst omfattande innehållet som utställningen presenterade. Det visade sig att problemet med klusterbomber och deras kvarliggande på land i efterkrigstid från Vietnamkriget utger, i likhet med landminor, ett enormt problem för de som fortfarande lever i de utsatta områdena i Laos, såväl som hela nationens möjlighet till utveckling. Utställningen visade också två olika filmer; Den förste beskrev tydligt hur klusterbomberna användes under krigstiden samt dess påverkan medan den andre filmen var ett exempel på en informationsfilm som man visar lokalbefolkningen i de områdena av Laos som fortfarande lever under det hot som klusterbomberna medför. Utställningen visade också utförligt UXO LAOs uppdrag och hur de som den absolut största organisationen i Laos som hanterar röjning av explosivt militär materiell arbetar och de positiva följder som deras arbete har inneburit för de drabbade i Laos. Utställning är verkligen ett rekommenderat stopp om man har vägarna förbi Luang Prabang. En mindre utställning med mycket innehåll som inte är alltför utdragen och långtråkig att gå igenom. Detta i kombination med att utställningen samtidigt väl omfattar ett stort problem och dess konsekvenser för Laos och dess befolkning resulterar i ett kort men ytterst intressant besök.

Dessa dagar har varit aningen krävande men väldigt givande! 🙂

 

0 Kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*